DammPålle

Jag stannar kvar hos mamma idag. Soffan släpper inte taget om mig. Dock fick jag tillåtelse att sköta om mitt hår. Så nu har jag majsolja i hela håret. Jag har hört att det ska vara bra, så varför inte prova liksom? Mitt svinto-hår kan ändå inte bli värre.

Nu är jag så trött att jag bara ska ligga och lata mig hela kvällen fram till klockan läggdags. Så, vi hörs imorgon. Sov gott sen.

Oj, oj. Det blev 'hårt' igår. Varför säger man så? Egentligen. Men i vilket fall som helst blev det bokstavligen hårt eftersom jag har blåmärken lite här och var. Ska man festa ska man göra det ordentligt. Enligt mig i alla fall.

Jag sitter fortfarande hos mamma och dilemmar (jag vet, ordet fanns inte, men nu finns det) om ifall jag ska åka hem till mina pojkar eller stanna kvar. Jag jobbar eftermiddag imorgon, så jag kan stanna kvar om jag vill. Och jag är väldigt, väldigt trött efter igår. Samtidigt längtar jag ändå efter grabbarna där hemma. Men det lutar mot att soffan här hos mamma kommer anfalla mig och hålla kvar mig. Vi får väl se.

Varför? Varför, varför, varför? Hur kommer det sig att förtroende alltid bryts på något vis? Varför bryter man ett förtroende? Vill man inte vara en bra vän? -Varför är man då 'vän' med den andre? Hur kommer det sig att privata saker aldrig får förbli privata? Att anförtro sig till någon är svårt för mig, och när någon bryter detta blir jag väldigt djupt sårad och ledsen. Det tar lång tid för mig innan jag vågar anförtro mig åt någon. Men okej, jag är tjugofyra år och först nu har jag förstått att ordet 'privat' bara finns i ordlistan, i verkligheten existerar det inte. Jag mår bra av att kunna prata av mig i förtroende, men jag får nog sluta med att må bra på det sättet eftersom det privata aldrig stannar där. Varför är det så kul att involvera sig själv i andras liv och besvär? Har man inga själv, eller har man för många själv eller är det bara roligt att såra andra? Eller, kan det vara så att jag själv väljer fel vänner?

Jag har fått nog. Mitt förtroende kommer bli ännu svårare att få, från och med nu. Att bli sårad av en vän man litar på gör att jag aldrig kommer våga öppna mig för någon. Tack för detta. Verkligen detta jag behövde just nu.

Jag vrålmyser hos min mamma just nu, med henne och lillasyster. Vi ska snart in och fixa "Prinsessan och grodan". Jag vill så gärna se den. En riktig mysfredag. Fredagsmys. Underbart.

Dagen började väl sådär. Banken i Olofström rånades och bomber och automatvapen var tydligen inblandat. Angelikas pappa är kändis nu efter att ha trakasserats av tv4. Hon känner jag, honom känner jag! Bara så ni vet liksom. Har aldrig sett så många polisbilar på en och samma gång i lilla Olofström. De parkerade illa också.

Vi gick lite i affärer, och jag hittade lite nya kläder. Inte alls så att jag har råd med det, men det hände ändå. Ni vet hur det kan vara.

Men nu ska vi åka, fredagsfräckisen kommer senare.

---

HÄR kan ni läsa om rånet.

Pust & stön. En dag fylld med bilåkning och gymnastiska övningar tar på krafterna. Först några timmar på kliniken, sedan i bilen till Eksjö för hot & våld och sedan åka hela vägen till mamma. Jag är bara sååå trött. Jag är tydligen alltid trött nu för tiden. Men jag är taggad inför imorgon, då mamma och jag ska titta på bil. Även om jag inte kommer kunna köpa den så är det ändå kul att titta. Spännande värre. Ska se om jag kan ta kort på lillasysters nya kissemisse ikväll, så ni också får se.

Jag är så trött så jag vet inte var jag ska ta vägen. Men några rader kan jag la orka med. Imorgon åker jag till mamma. På fredag ska hon och jag fönstershoppa. Jag ska titta på bil, även om jag inte har råd, men för skojs skull. Skulle bilhandlaren få för sig att han är min pappa eller något annat och ger mig bilen, ja, då tackar man ju inte nej. Men hur stor är chansen liksom?

Lillasysters katt har fått kattunge. Det tåls att skrivas. Så imorgon kväll (efter all träningsvärk jag lär ha efter hotet och våldet) ska jag gosa sönder den lilla rackaren. Den heter Tiger. Jag har bestämt det. Lillasyster gillar inte när jag bestämmer vad hennes katter ska heta men eftersom mina namn är mycket bättre än hennes, så blir det ju faktiskt mina namnförslag som väger mest. -På tal om katter ska jag nu, före packfortsättningen, gå ut och leta upp min lilla ögonsten.

Jag tänkte ge er ett konkret exempel på hur en konversation mellan mig och min moster kan se ut:

Jag: Du vet han.
Moster: Du menar han?
Jag: Ja, han som är med i den där serien.
Moster: Ja, precis. Han.
Jag: Vad heter han nu?
Moster: Ah, jag kommer snart på det.
Någon annan kommer in: Vem?
Jag & moster: HAN.

Hur svårt kan det va liksom?

Så trött jag är. Och hostig. Och rasslig. Men jag krigar fortfarande med bakterierna, för imorgon ska jag vara frisk. Så det så. Basta liksom. Men jag ska gå och lägga mig i sängen igen. Sömn ska vara bra när man är sjuk har jag hört, så, så får det bli.

Hörs ikväll, hörrni.

Idag hostar jag och låter illa. Om vartannat fryser respektive svettas jag. Jag får aldrig feber men alla symptom som tyder på feber ändå. Det är ju himla bra att åka på en förkylning just nu. Imorgon blir jag hemma för att vila upp mig. På torsdag ska jag ju på utbildning och det är viktigt och därför måste detta släppa till dess. Dessutom har jag date med Nina på onsdag, så jag bara måste bli frisk. Jag har verkligen inte tid med detta.

Inatt fick jag inte luft. Jag vet inte om jag drömde eller om det var så men jag hade fullt med slem upp i halsen och luften kom inte igenom. Sån fruktansvärd känsla. Min hals känner sig ungefär som mina blommor antagligen gör. Uttorkade. Även om jag försöker dricka och äta mentol av olika slag så är jag fortfarande torr. Så himla jobbigt.

Men, nu ska jag lägga mig och vila i soffan. Skulle kunna ta en liten whisky för att döda alla bakterier. De säger ju att det hjälper, och whisky. Jag menar hallå? Varför inte liksom?

Nu är vi hemma igen. Prosit leker för fullt med min nagelfil. Den är så himla rolig, säger han. Jag är trött, torr i ögon & hals och allmänt slö. Inte himla roligt, men lite vila ikväll så är man tipp-topp på jobbet imorgon. På torsdag ska jag på "hot & våld". Det är då jag ska lära mig att hota och slåss. Kanske inte riktigt, men ändå. Så, egentligen är det bara tre arbetsdagar denna vecka och utbildning på torsdag. Kanon ju.

Ser ut som om jag har aningen problem.


Stora barn.


Seriöst.


Lillebror fixar.


Min äldsta lillasyster och far min.


Min äldsta lillebror och hans flickvän, Anna.


Fundersam...

Ibland är jag förvirrad. Igår skrev jag inlägg i min gamla blogg. Inte för att lura er, nej bara för att jag är förvirrad. Men det är ju som vanligt liksom.

Nu sitter jag och väntar på mammastek. Alltså egentligen mammas stek, men mammastek säger man och det går fortare att skriva. Om man inte gör en lång utläggning om det vill säga. Mumma. Ikväll, om det inte blir för sent ska jag försöka ordna upp i alla kort jag har, så jag kan börja lägga ut lite. Jag vet att jag är dålig på det, och då blir bloggen inte riktigt bra heller. För tillfället mår jag inte så bra, och har inte gjort under en längre tid vilket resulterar i att bloggen tappat stinget en aning. Jag är medveten om detta faktum. Men när man inte är instabil och humöret aldrig når riktigt toppen är det svårt att fokusera på det roliga. Bloggen ska ju grunda sig i roligheter men jag är ledsen att den spårat lite. Det roliga kommer krypa fram snart igen, typ som små svampar. Jag lovar!

Nu har jag äntligen vandrat runt på Sweden Rock Festival en liten sväng. Efter mycket jobb har jag inte haft möjlighet att hinna med att vara inne och kolla på band, tyvärr. Men att gå utanför och lyssna är alltid något. Träffade ju Jenna med. Min gamla barndomsvän. Så roligt, men lite för kort stund. Vi måste träffas någon gång, längre, och snacka alla gamla minnen och vad som hände sedan... Ja, ni vet.

Nu är jag trött och har hällt upp ett glas vin till mig själv, köpt en massa, massa godis och ska du kolla film. Det låter som en bra kväll för en humör-instabil och trött Anna.

Ibland undrar jag hur jag tänker. I samband med att fotbolls-VM invigdes igår dansade massa afrikaner. De rörde sig rytmiskt och kroppen bara följde med musiken. Då säger jag att tänk om man hade haft sådan taktkänsla. Och tänk om man inte varit tondöv. Varför säger jag det? Och ännu värre. En kollega sa skrattande:

"Vi bara måste ut och dansa du och jag. Jag måste få se detta"
Vad svarar jag då?
"Ja, självklart. Jag headbangar till allt, det fungerar till allting."

Bra där, Anna.

Nu har jag jobbat igen. Kom hem för en stund sedan, och snart ska vi på studentfest, sedan styr vi kosan mot Blekinge, hem till mamma. Om det inte blir för sent kan jag kanske uppdatera lite då.

Annars har det liksom inte hänt något speciellt. Jobbet går jag ju, som ni redan vet, inte in på här på bloggen. Så jag har lite svårt att veta vad som skrivas skall. Ni kan ju säga vad ni vill veta annars. Just nu är bloggen mer som en Twitter känns det som. Och eftersom min Twitter ändå inte fungerar så, varför inte liksom?

Fredagsfräckis sen. Ciao.