DammPålle

Jag tänkte lägga pussel. Frågan är ju bara vilket jag ska välja. Ambivalens är min personlighet.

Försovit mig. Måste skynda. Sovit som en stock och hade kunnat göra i några timmar till men nu är det jobb som väntar.

Hörs sen.

Ibland har jag mina bittra perioder. Under dessa perioder är det svårt att hitta något kul och positivt att skriva. Mycket roligt händer runt omkring mig, och framför allt brukar jag klanta till det ganska bra så att omgivningen får sig ett gott skratt. Och det är ju bra. Men varför kommer jag då inte ihåg de bra sakerna? Så jag kan dela med mig liksom. Mitt fiskpinne-minne antagligen.

Jag drar till jobbet lite senare så vi får se om jag kommer på något vettigt att skriva innan dess. Jag säger om Winnerbäck: Håll ut, håll uuut.

Näähäpp. Om jag skulle köra och jobba en liten stund i eftermiddag? Varför inte liksom? Det är ju lördag, klart man ska jobba då.

Jag är sååå törstig idag, men jag kan inte riktigt förstå det eftersom jag drack så mycket igår. Höhö. Så farligt var det faktiskt inte, men jag tycker ändå att det är orättvist att man aldrig kan få njuta av lite vin, utan att det slår tillbaka dagen efter. Fruktansvärt orättvist.

Ps, om det är någon som vet hur man får webcamen att fungera med windows7 på en liten samsung-laptop, så får ni gärna dela med er av denna kunskap. Jag fick hemladdat programmet 'snap' - och det är superkul men jag hittar ingen knapp för att ta kort med.

...och i morse när jag vaknade förstod jag inte varför jag igår ogillade kollegans förslag om att åka hem efter jobbet, krypa under en filt och slänga på en bra film och käka popcorn. Nej, just då lät det mycket roligare med vin, men idag har jag ändrat åsikt. Undra varför.

Ah. Nu ska jag strax bege mig mot Småland igen. Vill faktiskt inte. Vill bara vara kvar. Dels är jag trött och dels så trivs jag så oförskämt bra här nere. Men, men. Sånt är livet. Kanske jag får jobbet i Hässleholm och då kan jag bo här på heltid. Gött det vore. Men nu får jag la ta och packa mina saker och sätta mig i bilen. Jobb hela helgen, så så var det med den helgen. Men det är min sista. Gott det.

Hörs la imorgon, för ikväll kommer jag nog antagligen inte att orka skriva något.  See yaa.

Okej, idag gäller det. Anställningsintervjun i Hässleholm. Ni minns mitt bekymmer? -Att jag inte visste vilket av jobben jag sökt som ringt mig angående en anställningsintervju. Faktiskt av en logiska förklaring: jag hade sökt flera jobb, plus att hon som ringde inte gav mig hennes nummer. Okej, kanske mitt fel att jag inte frågade om det, men ändå.

Nu, idag, nu vet jag vart jag ska. De ringde i måndags för att bekräfta att det är idag som jag ska grillas, samtidigt passade jag på att be om adressen denna gång. Jag kan inget mer än säga att ibland måste man ha tur, men tur eller inte så finns det fortfarande inget som rubbat på mitt uttryck "Allt löser sig alltid på något vis". Det stämmer ju, det finns liksom ingen annan lösning. Min plan B hade varit att köra ner till Hässleholm och stå där och hoppas på att de ringer fem över elva och skylla på trafiken och då be om vägvisning. Men det slipper jag ju nu. I måndags var det en sten som föll från mitt hjärta.

Så, nu ska jag göra mig i ordning. Kan man ha randigt på en sådan intervju? Jag har i och för sej inte så mycket att välja på. Men nu måste jag först ha kaffe så jag vaknar någon gång. Tjingeling.

Detta har jag lärt mig de senaste dagarna:

• Det är supersvårt att klämma finnar när man har långa naglar.
• Att folk runt omkring mig definierar mig som förvirrad.
• Sen har jag lärt mig att jag glömt bort alla andra saker jag lärt mig. Aningen förvirrad, okej. Men nooog så irriterande.

Det var allt. Jag som tyckte jag lärt mig så mycket och skulle skriva ner allt, men se så snabbt det försvinner ur minnet. Vad ska man med minnet till egentligen? Om man ändå inte använder det menar jag.

Idag har jag köpt nytt nagellack. Ja, kan ni tänka er? Det är säkert en hel vecka sedan jag gjorde det sist. Idag var jag dessutom tvungen att göra det. För mitt blåa, som jag tänkte ha på anställningsintervjun imorgon, sa mamma var provocerande. 'Man ska inte ha sånt som sticker ut'. Så, nähäpp. Jag låter väl bli det då. Så nu har jag köpt ett ljusrosa. För allt hänger ju på nagellacket under en anställningsintervju liksom.

Efter nagellacks-inköpet åkte jag hem, målade naglarna och senare åkte jag till Olofströms ungdomsgård. Min kompis jobbar ju där, så tänkte att när jag ändå skjutsar in lillebror kan jag ju lika gärna gå in och säga hej till Kalle. Jag blev kvar i över två timmar.

Nu har magen fått lite pizza med kebab och jag är mätt och glad, så nu ska jag bara läsa på lite vad jobbet ifråga, som skall besökas imorgon, är för något. -Jag är aldrig ute i för sen tid. Bara sen.

Pust, stön och allmänt gnäll. Idag har jag jobbat, umgåtts med släkten och sedan kört i två timmar till min mamma, under ett oroande humör då Prosit varit försvunnen. Jag var så rädd att han hoppat in i mosters nya husvagn och följt med till Göteborg, men äntligen, ÄNTLIGEN, har han kommit fram och är nu inne. Pjuh.

Jag tänkte lägga mig för en timme sedan, men min planläggning gick inte som planerat. Här sitter jag nu, med en kopp te, men funderar på att gå och lösa korsord tills jag somnar. Jag funderar också ibland på hur gammal jag egentligen är, med alla mina rutiner och vanor.

Imorgon ska jag uppdatera hur det är med min detektivbyrå angående vilket jobb jag ska till på torsdag och jag ska även berätta saker som jag lärt mig. Väldigt meningsfulla saker. Jag lovar.

Då var det dags att bege sig mot Småland igen. Ifrån mamma. Trist tycker jag, jag trivs ju så bra här. Men, inget att göra åt. Jobbet väntar i eftermiddag och nu väntar vi på Prosit. När han kommer kör vi. Så nu ska datorn packas ner, så vi hörs lite senare.

Igår var dagen då jag smakade världens näst starkaste (enligt ryktet) krydda. Jag tänker inte göra om det men jag är stolt över att ha gjort det. 'Dö inte nyfiken' fick liksom en konkret innebörd. En liten droppe på ett chips bränner ungefär upp hela tungan och halva halsen. Läpparna var rätt heta de också. Men att tugga vitt bröd med ost och dricka vatten i en kvart efter gjorde susen. Jag lever, jag är människa. Nu vet jag i alla fall hur detta smakar.

Men, jag råder ingen till att göra det.