Helt onödigt.
Egentligen har jag inget att säga. Jag borde köra ner till Växjö nu, egentligen. Men jag väntar till halv ett. Ändå har jag inget att göra. Eller, det där var en lögn, men inget jag vill göra i alla fall.
Kom och tänka på hur många olika onödiga samtalsämnen vi pratar om varje dag. Igår till exempel. Då förklarade D för mig att vi har två postlådor i lilla byn. Han förklarade även var de står. Han förklarade till och med var de stod förr. Like I care, liksom. Varför pratar man sånt? Har vi verkligen inget bättre för oss?
Eller, när vi pratar om vilka träd som huggits ner, vilka träd som förut stått var, än en gång, like I care. Eller som när mamma pratar om hur det var förr, eller onödiga saker som blommor, fåglar, eller människor jag inte ens känner eller vet vilka de är, men får reda på hela deras livshistoria. I dont care. You´ve got it?
Det jag bryr mig om är totalt värdelösa skämt, så värdelösa så det blir roligt. Jag bryr mig om allt som handlar om mig själv, jag bryr mig om framtiden och det som händer och sker bland mina vänner. Att Viktoria och Daniel ska gifta sig skiter jag i. Att Madeleine och Jonas (-heter han så?) ska gå skilda vägar - I dont care. Att alla plan är inställda rör inte mig, att Idol-Erik är singel, pff. Att träna inför beach 2010 - som om jag behöver det? Och om jag skulle behöva det, så ligger det ändå inte i mitt intresse, träna liksom.
Ah, varför får jag veta allt som jag egentligen inte bryr mig om? Tack media. Tack så himla mycket. Å, nu tänker ni: 'Men lyssna inte då'. Som om det skulle fungera in the real life. Att en vulkan sprutar lava är det heta samtalsämnet (det var faktiskt roligt), överallt. Alla i hets om att veta allt före alla andra för att senare berätta för alla andra. Men jag bryr mig inte okej?
Vi avslutar med en kul grej istället som delades på Facebook, det här är roligt:
Kom och tänka på hur många olika onödiga samtalsämnen vi pratar om varje dag. Igår till exempel. Då förklarade D för mig att vi har två postlådor i lilla byn. Han förklarade även var de står. Han förklarade till och med var de stod förr. Like I care, liksom. Varför pratar man sånt? Har vi verkligen inget bättre för oss?
Eller, när vi pratar om vilka träd som huggits ner, vilka träd som förut stått var, än en gång, like I care. Eller som när mamma pratar om hur det var förr, eller onödiga saker som blommor, fåglar, eller människor jag inte ens känner eller vet vilka de är, men får reda på hela deras livshistoria. I dont care. You´ve got it?
Det jag bryr mig om är totalt värdelösa skämt, så värdelösa så det blir roligt. Jag bryr mig om allt som handlar om mig själv, jag bryr mig om framtiden och det som händer och sker bland mina vänner. Att Viktoria och Daniel ska gifta sig skiter jag i. Att Madeleine och Jonas (-heter han så?) ska gå skilda vägar - I dont care. Att alla plan är inställda rör inte mig, att Idol-Erik är singel, pff. Att träna inför beach 2010 - som om jag behöver det? Och om jag skulle behöva det, så ligger det ändå inte i mitt intresse, träna liksom.
Ah, varför får jag veta allt som jag egentligen inte bryr mig om? Tack media. Tack så himla mycket. Å, nu tänker ni: 'Men lyssna inte då'. Som om det skulle fungera in the real life. Att en vulkan sprutar lava är det heta samtalsämnet (det var faktiskt roligt), överallt. Alla i hets om att veta allt före alla andra för att senare berätta för alla andra. Men jag bryr mig inte okej?
Vi avslutar med en kul grej istället som delades på Facebook, det här är roligt:
"Hörde på radion att shaggy ska till Island å spela... Mr lava lava."
-Ja, jag tycker man kan få skämta, allt blir så himla mycket roligare då.
Kommentarer
Trackback
