DammPålle

Nu, ett sådant där seriöst inlägg. Eftersom ibland behöver man (jag) skriva av sig (mig). Jag vet inte riktigt hur jag ska börja. Men det här med examen. Det ska bli så underbart skönt att slippa plugga mer. Slippa denna asociala levnadsstil jag har då största delen av mina dagar spenderas hemma med plugg medan alla andra är ute och tjänar pengar. Jag vill också jobba. Nu. Jag har sådan tur att sommaren är säkrad. Kommer bli fantastiskt. Just nu känner jag det som 'Ge mig jobb, jag jobbar mer än gärna 24x7. Hela tiden, bara ge mig'. Det är det enda jag vill.

Men. Nu måste jag också ta mig i kragen och fixa ett jobb till hösten. Ångesten kryper över mig när jag inte riktigt vet om jag har jobb då eller inte. Jag vill så gärna, och egentligen är jag nästan säker på att jag har ett jobb då men jag måste ju börja söka nu. Var ska jag söka? Vad ska jag söka? Hur långt behöver man flytta? Behöver man flytta? Om jag behöver flytta måste jag hitta någonstans att bo. Ja, det är mycket nu, många frågor som cirkulerar i mitt huvud. Ibland, men bara ibland, önskar jag att man kunde få en liten blick in i hur framtiden kommer se ut.

Vilken tur att jag har min blogg. Jag hade helt glömt bort det här med tanden. Jag har liksom inte ont och så loggade jag in här och tänker 'Visst, fan. Tanden. Ring tandläkaren'. Jag avskyr tandläkare. Jag tycker de skulle passat bättre på en verkstad med alla sina verktyg. Jag är ingen bil med motor liksom. Men jag sa klart och tydligt att jag inte alls har ont, så det är ingen fara med mig. 'Ta alla akutfall först och mig när eller OM ni hinner', så jag slapp åka in idag i alla fall (jag är expert på att skjuta upp problem). Nu ska jag med andra ord leta upp min tandläkares nummer. Jag vet att det börjar på 0454 eftersom det är hemma hos mamma. Nästa fråga: När ska jag hinna åka dit? Ja, ja. Det löser sig. Om inte, så får jag ringa på morgonen och få en akuttid i Värnamo. Men som om jag orkar åka dit på morgonen liksom. Skulle inte tro det.

För en halvtimme sedan gick min tand sönder. Flera stycken (tre) flisor ramlade bort. Så ifall någon frågar mig ifall jag haft hål i tänderna kan jag nu mera svara: JA.

Jag impulsåkte till Nina igår. Det var inte alls meningen och D sa att jag egentligen inte skulle det eftersom här måste städas. Då måste jag bara fråga: Vem är uppe först? Vem ligger och sover? Ha, ha, ha? Just det. Uppenbarligen är jag vaken först, så nu ska jag slänga in en tvätt. Blir jag förlåten då, tro?

Jag har inte alls kul. Och jag har absolut inget att säga. - Ja, som ni förstår så städar jag. Till
städning behöver man musik, och jag har städat så länge nu att mina låtar är uttjatade.

Nu har jag tömt tvättstället och burit upp alla kläder. Så det blir enklare att tvätta vidare imorgon liksom. Men min rygg gillade inte detta till fullo och D jobbar så honom kunde jag inte utnyttja, tyvärr. Tanken föll mig in att be Prosit, men jag la inte ner någon energi på det. Kändes inte som att det skulle leda någonstans.

Så. Nu sitter jag här, med en katt i fönstret och funderar (nej jag sitter inte i fönstret, katten) på om jag ska lägga in all tvätt i byrålådorna eller sätta igång (jo jag skrev 'på' istället för 'igång' först, men alla bara misstolkar då) en bra film och gå och lägga mig. Det lutar ganska mycket åt filmen faktiskt.

Mot kylskåpet skall mina ben få styra mig nu. Anna är hungrig. Lite salami så här på kvällen är ju aldrig fel, eller?

Solduschen gick förresten bra. Har glömt dokumentera detta. Inte så superstor skillnad, men ändå skillnad. Jag blev i alla fall inte svart. Jag tänkte ta en bild imorgon och lägga ut men vet inte om det syns så bra på bilderna. Jag mitt klantarsle glömde naturligtvis systemkameran hos mamma. Tur jag tar examen på onsdag då, så jag får tillbaka den ganska snart. Chaalalalala *visslar* (Fick jag det sagt också.) Men ska kolla igenom mina bilder ifall jag har någon anständig bild som kan visas bland folk och jämföras med. Imorgon ska jag göra detta alltså.

5 dagar kvar till examen.

Jag har inte gillat låten från första början. Melodifestivallåten, som vann här i Sverige.  Hon Anna, ni vet. Fin text, men varför inte göra något svängigt av det? Nu åkte den ut, precis som jag förespådde. Eller ja, jag förespådde inte att hon skulle åka ut redan i delfinalerna eller vad de heter, men jag trodde det skulle bli magplask av låten i själva tävlingen.

Mina åsikter angående melodifestivalen:

• Skippa deltävlingarna. Annars hinner vi hjärntvättas med låtar för att lära oss tycka om en viss låt. Får övriga Europa det kanske? Nej. Där är det första intrycket av låten som gäller varför är det inte så i Sverige då? (Jo, jag vet, SVT tjänar inga pengar på det i så fall.)
• Ta med bra låtar. Vi behöver inte en massa rap när vi vet att större delen av befolkningen inte röstar dem till final, lägg in en riktigt bra så det blir lite mer konkurrens mellan låtarna.
• Skippa jurryn. Den hjälper ju ingenting. Folkets röst skall det vara.

Idag är det dagen då jag ska prova solduscha för första gången. Jag peelade mig igår kväll och tog ansiktet en gång till nu på morgonen. Len som en bebis är jag nu. Hoppas nu att det inte går likadant för mig som det gjorde för Ross i Vänner. Har ni sett det klippet? Herregud säger jag bara. Tanken bakom den här handlingen är att vara fin till examen. Men det kan naturligtvis bli precis tvärtom också. Så, nu får ni i uppgift att hålla tummarna. Allihopa. Okej?

Nu har vi tittat på utsläppet i Olofström. Sådan nostalgi alltså, och en sådan lycka att se deras lättnad över att gymnasiet är över. Jag går här hemma nu och nynnar på "Vem vill gå i ettan nu? Iiingen, iiingen".

Lillasyster hade ont i fötterna så lillebror (hennes storebror) fick ställa upp som packåsna. Så här  stod lillasyster hela tiden: