Stronger

När jag håller på att packa upptäcker jag hur mycket jag egentligen har. Och lådorna börjar tryta nu. Illa. Men jag får packa färdigt lådorna, fixa nya imorgon och fortsätta då. Man blir rätt trött av att packa faktiskt.

Jag funderar rätt mycket, och jag har nu kommit på att det egentligen inte är så många som kritiserat och dömt mig. Inte om man jämför med hur många vänner jag har. Jag är på bättringsvägen eftersom jag har underbara vänner, och många dessutom, och det räcker med blotta tanken på dem, så mår jag bättre. Jag är ganska lycklig ändå, som har allihop.

Nu ska jag bara räta upp mig lite till för att sedan kunna starta telefonen utan att bryta ihop om det står något dumt. Och inte bryta ihop ifall det står massa snälla saker. Än är jag rätt känslig, vad gäller allt, men snart så. Några dagar till och jag är fit for fight igen, starkare, och då kommer inte någon kunna knäcka mig igen.

Flyttlas, torsdag.

Då så, nu är det bestämt. Flyttlasset går på torsdag. Då åker jag ner med alla mina grejer till mamma. Det mesta i alla fall, inklusive Prosit. Så nu är det för mig att börja packa. Det är det jag ska pyssla med hela kvällen tänkte jag. Inte så roligt, men ett måste, och jag vill bara ha det överstökat.

Igår köpte jag en kattlucka till Prosit, så nu ska jag bara 'köpa' någon som kan trixa dit den på dörren. Men jag hittar säkert någon.

Pack-på.

Sssch...

Idag tog jag tjuren vid hornen. Efter ett och ett halvt år gick jag äntligen på 'introduktionsdagen' som är obligatorisk för nyanställda på landstinget. Jag fick höra om Värnamo sjukhus, om hur farligt det är att snusa och röka, om hygien, om sekretess osv osv. Jag halvsov igenom det eftersom det känns som om jag kan det. Dock tog de upp bloggar. Då vaknade jag. Landstinget snackar bloggar liksom. Men det var inte superintressant heller faktiskt. När man arbetar med sekretess får inget skrivas i en blogg som kan blotta en patient eller händelse som övriga inte har att göra med. Det är liksom lite av min egen policy. Hur ofta skriver jag något om jobbet mer än att jag älskar mitt jobb och att psykiatri är mitt stora kall här i livet? Nej, jag tänkte väl det. Så jag kunde lugnt pusta ut. Det här med integritet och sekretess tas på största allvar från min sida, och därför skriver jag aldrig något om jobbet. Såklart tycker jag att det är trist eftersom jag får uppleva så mycket och verkligen älskar det jag gör och hade gärna delat med mig, men nu kommer vi in på det där igen, sekretess, döma andra, kränka någon eller såra någon. Det är lätt hänt i ett yrke med sekretess, och jag vill inte vara orsaken till det.

Lite om att döma andra.

Med risk att bli tjatig tänker jag än en gång ta upp det här med att döma andra. Vi är ju så himla bra på det i alla situationer. Jag tänkte börja med att lista upp några.

  • Bebisar. Känner ni igen det här: "Oh, no! Hon låter sin bebis ligga på magen när den sover. Det kan ju innebära att den inte får upp huvudet och kvävs". Eller: "Oh, no! Hon låter sin bebis ligga på rygg när den sover. Den kan ju kvävas av sina egna spyor". - Ja, alla har vi åsikter om hur en bebis ska ligga.
  • En bil som kör förbi i 160 knop. "Va, är det för jävla idiot? - är första tanken.
  • Hur man uppfostrar barn, det har vi alla olika åsikter om.
  • Impulsivitet i trafiken. Någon som tvärnitar samtidigt som den slänger ut vänsterblinkersen brukar också orsaka tyckande, tänkande och irritation.
I dessa ovan nämnda exempel, finns det oftast en förklaring bakom handlandet. Att bilen körde för fort kanske berodde på att föraren hade en gravid kvinna som höll på att föda bredvid, vad vet vi? De som körde bilen med impulsivitet kom var kanske utan gps och invandrare från länet bredvid. När det gäller barn tror jag att 99% av alla föräldrar vill sina barn väl och handlar på det vis de anser är bäst för deras barn.

Men det är så himla lätt att döma. Speciellt jag hade tyckt att föraren var en idiot som tvärnitade och sedan blinkade. Vi dömer alla, och vi gör det fort. Vi har alltid val, och ställs alltid inför val. Vi kan välja, det kan vi. Men när det gäller känslor, då kan vi inte det längre. Vi kan välja hur vi ska leva, och vi väljer allt vi gör, men känslorna kommer vi nog aldrig att kunna styra över. Man kan aldrig döma en människa för att hon eller han känner på ett visst vis, eftersom det inte finns någon "regel" på hur man ska känna. Om en och samma händelse upplevs av mig, samtidigt som någon annan får uppleva det exakt samma, kommer vi antagligen att reagera och känna på olika vis. Eftersom vi är olika. Det finns ingen "standard-känsla".

Jag hoppas detta inlägg får er att tänka till lite. Döm mig inte för vilka känslor jag har. Nu när jag fått detta sagt känner jag mig lite starkare. Jag är på bättringsvägen, men mobilen kommer inte igång än. Jag måste landa lite efter helgens bravader, men förhoppningsvis i slutet av veckan så ni vet.

Ta hand om varann.

Tårarna börjar avta.

Nu är jag i Småland igen, så ni vet. Försöker se 'Det regnar köttbullar'. Lite svårt när jag gråter för allt. När någon är snäll, när någon är dum. Men för tillfället är läget under kontroll. Inga tårar just nu. Lite te, ost & kex borde trösta lite.

Ta hand om er.

Utan mobil, så befriande.

Nu ska jag strax bege mig mot Småland igen. Jag är så trött. Så, jag tänkte om jag kör nu kan jag lägga mig tidigt ikväll.

Jag måste säga att jag mår redan lite bättre. Inte mycket, men lite. Det är skönt att slippa mobilen som en 'plikt'. Jag kan tänka mycket klarare utan att omvärlden stör mina tankar. Så befriande.

Nu ska jag vila en timme eller så, sen sticker jag.

Ciao.

Nått botten, bara att börja klättra igen.

Det är så skönt att ha telefonen avstängd. Jag känner mig så lättad. Den kommer antagligen vara avstängd ett bra tag till. Underbart är det. Äntligen kan jag få sköta mig själv. Det verkar inte finnas någon som gör sig besväret att trakassera mig på mail. Precis som jag anade.

Men, visst är det så, att alla vet bäst och alla är snabba på att döma. Alla vet hur man ska bete sig, hur man ska reda ut situationer och hur man är en bra människa. Alla vet hur man gör. Skillnaden är bara att alla tycker olika. Jag själv tycker inte att man ska stanna i ett förhållande om det inte finns känslor inblandade. Om man gör det så anser jag att man lever en lögn. Man skadar sig själv genom att inte vara lycklig, och man skadar den andre eftersom den kan få någon mycket bättre och ärligare. -Det är så jag tänker. Genom att tänka så, så smiter man inte från något som är svårt. Nej, man ger sig in i något som är svårt. Man kan tycka om en människa väldigt mycket, utan att vara kär. Det gör ont att behöva såra den människan och man är rädd för att bli ovän med den, eftersom man tycker så mycket om den. Finns det någon som vill såra någon man tycker om? I så fall vill jag kalla denne onormal. I mitt tycke då.

Jag håller på med en ny blogg, ännu en gång. Jag vill börja om på nytt. Helt nytt. Jag ser inte denna blogg som lyckad. Jag ser inte mitt liv som lyckat. Jag ser ingenting för tillfället som lyckat. Men jag ska vända denna trend. Jag börjar med en ny blogg, och mitt nya liv kommer sakta men säkert börja vända. Jag har nått botten, och nu är det bara att klättra uppåt igen.

Ni har lyckats, jag är totalt knäckt nu.

Helvete. Helvete, helvete, helvete. Nu har flera lyckats att knäcka mig idag. Tack så mycket. Jag stänger av min telefon nu på obestämd framtid. Jag ser ingen mening med att ha den igång. Det enda den gör, är att göra mig ledsen. SMS som får mig att gråta. Samtal som får mig att gråta. Några av mina fina vänner har lyckats få upp mig igen, men mestadels gråter jag. Jag gråter och gråter och gråter. Det värsta jag vet. Varför ska jag ha telefonen igång då? Det skadar ju bara mig. Jag känner inte för att ta emot samtal och SMS som får mig att må dåligt. De som vill kan ju följa mig på bloggen, och jag nås på Facebook och mailen. Där kan jag välja på ett annat sätt om jag vill läsa mailet eller inte. Jag tänker inte låta omvärlden knäcka mig hela tiden. Visst, det är slut mellan mig och D, men kan vi få sköta det själva? Varför måste folk runt omkring 'välja sida'? Kan inte omvärlden bara vara neutral? Låt oss själva sköta det här, okej? Det är allt jag begär.

Jag är knäckt. Totalt knäckt. Grattis till er som lyckats med detta. Hoppas ni mår bra nu. Ni har lyckats. Så, nu när ni lyckats kan ni väl låta mig vara? Skicka inga mail som jag inte vill ha. Jag orkar inte det.

Låt mig må skit ett tag.

Genom att skriva "för att inte såra någon" i förra inlägget var det flera stycken som tog åt sig. Förstår ni nu varför jag inte vill lägga ut något angående känslor? Alla lever i sin egen bubbla, lika så jag, som tror att allt handlar om dem själva. I min bubbla, dvs bloggen, handlar allt om mig. Därför vill jag inte skriva något som kan såra någon annan (menat i pluraaal). Jag tänker inte ge mig in på någon avancerad förklaring, för allt blir ju bara fel då.

Men visst. Ni vill veta hur jag mår. Jag mår skit. Varenda motgång blir som två och jag isolerar mig med de som jag tycker mest om. Jag har underbara vänner som stöttar mig, och det behöver jag. Jag trivs inte någonstans. Jag vill ha ett jobb så jag kan flytta neråt igen. Har jag det? -Nej. Jag måste vara kvar i Småland pga jobb till och med oktober. Himla bra jobb förövrigt, men jag har ju inte möjlighet till att sköta mig själv. Jag är hela tiden beroende av någon annan, vilket jag inte alls gillar. I november börjar mitt nya liv och då kanske jag kommer på fötter igen. Men, till dess, kan ni ha lite överseende vad gäller mitt humör då? Hade varit underbart. Det ska vara kul att blogga, men för tillfället har jag börjat tvivla.

"Jag får liksom ingen ordning på mitt liv"
-Winnerbäck.

Mitt mående, min ensak.

Visst är det trevligt med många läsare. Frågan är ju bara varför jag har läsare. Själv tycker jag att jag är fruktansvärt rolig och kan läsa min egen blogg tusen gånger om. Egoist - javisst! Tydligen håller majoriteten inte med mig. Nej, fler och fler faller in på bloggen så fort jag råkar stava ordet s-i-n-g-e-l på Facebook. Om det nu är så att folk är så himla nyfikna och tror att jag ska skriva hur mitt hjärta blöder, eller någon form av roman-liknande bok om hemliga förhållande med svartsjuka som leder till döden osv osv, så kan ni sluta läsa nu.

Jag tänker inte gå in på mitt mående under denna period. Dels för att inte såra någon och dels för att alla har faktiskt inte med det att göra. Det är bara mina vänner som har tillgång till mitt mående, och så kommer det förbli. Förutom när jag någon gång är utom mig av lycka och framgång, när pengarna strömmar in och jag bor i en sju-miljoners-villa vid havet med sju ungar och lyckligt gift. ska ni får veta hur jag verkligen verkligen mår. Men inte nu. Bara så ni vet liksom.

Blogg.se säger för övrigt att ordet "mående" inte finns - men ni fattar vad jag menar.


En sak samtidigt.

Hemma hos mamma. Äntligen. Jag och lillasyster sitter och kollar i IKEA-katalogen. Vi funderar på att åka dit imorgon. Det hade varit sååå roligt. Men jag kommer säkert köpa massa som jag ändå inte har någonstans att ha. Så det är frågan, ska vi eller ska vi inte?

Igår på efter-semester-festen sa Daniel något himla roligt. Vi pratade om att män inte kan göra två saker samtidigt. Efter några öl mumlar Daniel fram: "Nej, jag kan inte göra två saker samtidigt. Jag kan bara göra en sak samtidigt."
-Det var nog det roligaste jag hört på länge. Guuud va jag skrattade.

Fredagsfräckis Nr 17.



En dam kliver in i en zooaffär, får syn på en papegoja och
blir genast förtjust i fågeln.

- Ursäkta, kan papegojan prata och är den till salu? frågar hon
- Jadå den både pratar och är till salu. Men jag måste nog varna er.
Uppfödaren drev en bordell så gojan kan ha snappat upp lite
fula ord och så.

- Jag är inte känslig och mina barn är stora nog att klara
ett par fula ord. Jag köper den!

Hon kommer hem med papegojan och placerar den på ett bord i
vardagsrummet. När hon tar av skynket från buren kraxar fågeln till
och säger

- Wow! En ny bordell och en ny bordellmamma!
- Jag är inte nån bordellmamma och det här är inte någon bordell,
svarar damen och skrattar lite för sig själv.

En liten stund senare kommer damens två döttrar hem och går
in i vardagsrummet för att titta på papegojan.
- Wow! En ny bordell, en ny bordellmamma och två nya horor!
kraxar papegojan.

Flickorna blir först stumma av förvåning men efter en liten
stund skrattar allihop gott åt det hela, eftersom de trots allt
kan se det roliga i situationen.

Nån timme senare kommer maken hem och går in till sin familj
i vardagsrummet varpå papegojan utbrister
- Wow! En ny bordell, en ny bordellmamma, två nya horor men
samma gamla kunder! Tjenare Kjell hur är läget ?


Värnamo-dagarna.

Nu skall här packas in lite i bilen som ska med hem till mamman min imorgon. Jag tänkte att jag åker direkt efter jobbet. Men måste skynda mig en aning. Avdelningen som jag jobbade med förut, de ska på Värnamo-dagarna och jag tänkte följa med en sväng ikväll. Saknar mina underbara arbetskamrater så in i norden.

Förkylning har jag också dragit på mig. Rethosta, frossa och täppt näsa. Välkommen hösten. Men, men, chopp, chopp. Dags att göra sig i ordning.

Måste ha nytt.

I brist på sysselsättning gick jag igenom bloggen lite och upptäckte det HÄR inlägget. Hallå, hur kunde jag glömma? Jag måste ha ett nytt. Omgående. Det är liksom jag och diadem som är teamet. Särskilt vid pusslande.

Packning.

Så, då har jag börjat packa lite smått som jag tänkte ta med till mamma när jag åker ner nu till helgen. Bara böcker och sådant, men det är väl lika bra att börja känner jag.

Tvättar gör jag också. Funderar på om jag ska börja packa ner lite kläder också. Nackdelen med att packa just nu är att jag inte har något att packa i. Men det löser väl sig så småningom.

Antagligen kommer mamma bli överlycklig när jag kommer hem med alla mina saker (igen). Eller inte. Källaren kommer att blir överfull (igen). Men hon har absolut inget emot att mina kläder följer med hem igen. Det har heller inte min syster. Så, jag får väl köpa ett inbrottssäkert kassaskåp med extra lås, där jag kan förvara mina kläder. Tills jag hittar eget. Det är den enda nackdelen med att ha en syster och mamma i samma modell som en själv.

Pusselstrejk. Jag tror någon tycker att ja...

img176 (MMS)

Pusselstrejk. Jag tror någon tycker att jag pusslar för mycket...


Dagens sysslor.

En tvätt i tvättmaskinen, mat inhandlat och posten inhämtad. Nu är snart dagens sysslor till fullo gjorda. Hänga upp tvätten skall också göras, men sen så. Så, efter en titt ut över internet blir det pusseltajm för min del.

Slutt.

Ja, eftersom det redan är ute på Facebook så kan jag lika gärna lägga ut det här:

 

Nu vet ni ifall jag inte bloggar på ett tag, varför.


Låt mig fly.

Vissa delar av mitt liv delar jag inte med mig av i bloggen. Det finns liksom vissa delar som man inte vill att alla andra ska veta. En del, av de jag inte delar med mig av, är fruktansvärt jobbig just nu. Jag vill skrika, slåss och gråta. Nej, gråta vill jag inte för jag avskyr att gråta. Jag spyr hellre än att gråta. Men ändå gör jag det. Det är så helvetes jobbigt och hela kroppen tar stryk. 'Hellre fly än illa fäktas'. -Ja, just nu vill jag bara fly.

Att behöva såra någon annan, är nog det värsta (efter att själv bli sårad) man kan vara med om. Känns det som nu i alla fall.

Köööpa pussel.

Hej hej.

Nu ska jag och mamma sälja Kvällsposten, sen ska vi åka och titta på pussel. Det ska bli så kul, då kan jag liksom börja på ett nytt där hemma. Jag ska ta kort på det sedan och lägga ut.

Ni ska även få se ett litet charmtroll som jag träffade igår. Angelikas lille Wille. Men bilderna kommer senare, jag har inte med mig sladden som vanligt till kameran.

Men nu sticker vi.

Ciao.

Vi myser

img172 (MMS)

Vi myser


Vad ska jag göra ikväll?

Åh. Här sitter jag och funderar på vad jag ska hitta på ikväll. Jag är trött, som vanligt. Men blev bjuden till Mjällby om jag vill dit. Men orkar jag? Nja. Tror inte det. Men jag vill inte bara sitta heller. Ambivalenta jag, mitt största handikapp. Vi får väl se var det bär av sen.



To Angelika.

Nu ska jag sysselsätta Angelika en stund. Hon ska få
brygga kaffe till mig. Gott. Tjejsnack och kaffe, kan inte bli bättre.

Mitt diadem. Oh, no...

img166 (MMS)

Mitt diadem. Oh, no...


Melodikrysset.

God morgon.

Idag mår jag mycket bättre. Hjärtat har lugnat sig igen. Det är som vanligt, så ni behöver inte vara oroliga.

Nu är det dags för Melodikrysset.

Hörs sen.

Ciao.

Voltslag.

Jaha, jaha, nu befinner jag mig hos mamma. Myspys. Jag mår inte riktigt okej. Hjärtat slår volter igen och det är jobbigt. Men jag överlever. Förhoppningsvis. Om jag slutar blogga kan ni börja oroa er, för det är ju det jag lever för liksom.

Nu ska jag sätta mig i soffan, andas djupt och försöka få hjärtat att slå i takt igen. För tillfället har hjärtat samma taktkänsla som jag själv har när jag försöker sjunga en låt. Och då är det illa alltså.


Fredagsfräckis Nr 16.



Det var en gång en spermie som låg i hårdträning. Han tränade och tränade, simmade och simmade för att göra sig redo för det stora loppet. Tiden gick och han kände sig i toppform. Sen kom den dagen då han kände att nu, nu är det äntligen dags för "The real thing". Han gjorde sig redo och simmade utav bara fan. Han var så snabb att han ledde loppet redan efter halva sträckan, när han plötsligt såg två figurer sitta på varsin pall längs banan. I förbifarten ropade han till dem båda:
- Ni vet väl att det gäller att simma utav helvete om man ska ha någon chans till seger?
Då svarade de två:
-Inte fan vet vi något om det, vi är tandtroll!

Raderat inlägg.

God förmiddag.

I eftermiddag är det jobb som gäller. Mitt första eftermiddag/kvälls-pass på behandlingshemmet. Förhoppningsvis kommer det gå bra.


Visst är det kul, när blogg.se raderar hela meddelandet som jag skrivit nyss? Ah. Jag som hade skrivit så intressanta saker som att jag fixat naglarna och min lillebror sitter och spelar krigsspel. Superintressant liksom. Nåja, väl var det väl att det inte var något i stil med efterlysningar eller annat. Sitta och skriva om allt är inte riktigt min grej.

Nåja, nu ska jag snart åka, så vi hörs antingen ikväll eller imorgon.

Tjing, tjing.

Happy again.

Okej, nu är jag glad igen och håller tummarna för ett annat jobb jag sökte just nu. Och neeej, jag tänker inte säga till er vilket det är, för då kommer säkert alla andra också söka det. Det är liksom perfekt. Så, ni kan väl hålla tummarna? Sista ansökningsdagen var 12e September, så det kan ju ta lite tid innan något händer, men ändå. Nu ska jag strax sova.

Natti.

Så j*vla surt.

Jag tänkte slänga in ett inlägg och skryta om hur duktig jag har varit idag då jag ringt till Hässleholm, angående jobbet jag sökt. Chefen sa att de har en intervju till den 30e och hon har semester så det är därför det tagit tid, men inget bestämt än. Glad blev jag och tänkte att 'det finns ju i alla fall en chans'.

När jag nu loggar in på mailen har jag fått ett mail, där de tackar för att jag sökte men att tjänsten redan är tillsatt. '?' - står stort i mitt huvud. Menar de då att jag inte fått den? Men hon sa ju att de inte var färdiga än.

Skit. Skit, skit, skit, skit. Sååå surt. Jag fattar för det första ingenting, och jag ville verkligen haft tjänsten. Men, men. Jag ska genast ge mig in på jobbjakt igen.

Hej, hej.

Färdig.

Nu är det färdigt. I slutet fick jag lite hjälp av lillebror.


Köpt mig en vän.

Nu har jag gått och köpt mig en ny vän. Tambi heter han och har lovat att samla pengar åt mig.









Tambi (till vänster) är omtyckt av lillebror (till höger).

Pyssla, pussla.

Nu ska jag mäjka (läs sminka) mig, sen ska jag och lillebror in och göra stan osäker. Bara så ni håller reda på vad jag pysslar med liksom.

Precis nu märkte jag att jag antagligen skrivit 'pussla' för många gånger, kanske skulle dra ner på det beroendet? Pyssla, pussla, pyssla, pussla, pyssla, pussla, pyssla, pussla. Jag bara övar på att skriva den där lilla, lilla skillnaden.

Tjing.

To do.

Min 'to-do-lista' idag.

  • Diska.
  • Städa i köket.
  • Duscha.
  • Handla kort till farsan som fyller år på fredag.
  • Ringa Hässleholm om de inte hör av sig själva.
  • Pussla.
Min lediga dag kommer bli sysselsatt. Jabba.

Lillebror är hääär.

Tänk om man haft fyra armar. Vad smidigare allt vore då. Typ kunna diska, pussla och klä på sig samtidigt. Vad mycket tid man hade sparat.

Nu är lillebror här på besök. HÄRLIGT. Så roligt att han är här, och jag är ledig imorgon så vi får se vad vi hittar på då. Shoppa pennor och pussel kanske? Jag tycker det vore superkul, men jag undrar om Lillebror vill det. Eller ens om jag orkar. Vi får la se.

Jag börjar komma in lite grann i rutinerna på jobbet, men jag kan inte hjälpa att sakna avdelningen. Men det är kanske en vanesak, så att det går över liksom. Det hoppas jag verkligen. Eller är det så att jag verkligen, verkligen vill flytta nu. Snälla Hässleholm, hör av er. Om det inte ligger något nytt angående jobb i brevlådan eller mailen imorgon, kommer jag ringa till dem. Inte brevlådan och mailen då, utan till Hässleholm. Snart tre veckor sedan jag var där på anställningsintervju. Känns inte så stabilt, att jag inte hört något. Men men, imorgon ska jag ringa så jag får veta lite mer.

Nu ska jag socialisera mig med lillebror.

Jag har en katt i knät. ('I knät' - varför...

img162 (MMS)

Jag har en katt i knät. ('I knät' - varför säger man så?)


Worry.

Nu sitter jag här, väntandes på min broder. Orolig är jag också. Det är mörkt ute, inget vildstängsel och många djur ute så här dags. Mamma kör honom och hon har fått för sig att köra hela vägen hem inatt också. Det känns inte bra. Det känns inte alls bra. Som om jag ens skulle haft en chans att sova normalt i natt. Tror inte det, jag. Jag sover aldrig bra, och det gör jag definitivt inte när jag vet att mamma ska köra två timmar i mörkret. Hemska tanke. Att hon inte stannar och kör i morgon bitti istället. Dumma hon. Förstöra min natt på det där viset. Nåja, vad har jag att säga till om? Nu ska jag invänta dem och göra ett sista tappert försök till att få henne att stanna tills imorgon.


Blommor.

Tänkte slänga ut lite sommar-blom-bilder som jag hittade på hårddisken. Alla tagna av mig.













Ge mig ett jobb då.

Jobbet gick bra idag. Kände mig mer än välkommen, både av personal och patienter. Tror detta kommer bli roligt. Men jag vill ändå ner mot Blekinge/Skåne. Jag söker jobb för fullt. Två & en halv månad till på behandlingshem,  sen så kan jag flytta neråt. Men ett jobb hade ju inte varit fel att ha då.

Så, om någon vet ett ledigt jobb runt Olofströms-trakten (jag är inte rädd för att pendla en längre bit) så hör av er. Det ska gärna vara inom psykiatri och jag är utbildad behandlingspedagog, så come on, give me a job.

I´m begging.


Ny jobbet börjar idag.

Jaha, god morgon.

Idag har dagen med stort D kommit. Det vill säga att idag börjar jag mitt nya jobb. Ärligt talat vet jag inte exakt vad det är. Eller det vet jag ju, men eftersom jag inte provat det innan så ger jag mig inte in på att förklara det förrän efter idag, möjligtvis efter imorgon när patienterna kommit.

Som tur är känner jag ju alla som jobbar där. Det är ju ett plus i kanten. Och mamma har gjort mat till mig så allt praktiskt ät ju färdigt (om bilen håller hela vägen upp, vill säga) så det är bara att tuta och köra..

Men nu ska jag göra mig i ordning för avfart. Kaffe, smink och kläder sen så. Hej & hå.

Teknik-freak.

Vad jag har hunnit fixa och dona idag. Jag har fixat ett anti-virus-program till datorn (var liksom på tiden), jag har installerat Photo shop (inte för att jag förstår hur det fungerar), Twitter har jag installerat i telefonen och conectat det med både Facebook och bloggen och jag har även hunnit dricka mängder med kaffe och käkat lite. Nu är det dags för Kvällsposten-rundan. Trött är jag som vanligt så det kan bli gött och bara sitta i bilen och se när lillasyster arbetar.

-Arbete fascinerar mig. Jag kan sitta och titta på det i timmar.

Trött eller full, vad är skillnaden?

Nu har jag och lillasyster lagt pussel så det står härliga till, men nu är det sängen för min del. Jag är bara sååå trött. Ni vet när fingrarna inte hänger med hjärnan när man skriver så man får skriva om var enda ord femtioelva gånger för att det ska bli rätt. Därför lägger jag ner bloggandet för ikväll och går raka vägen upp och möjligtvis löser lite korsord innan ögonlocken faller. Jag är så trött att jag nästan känner mig full. Och då är det illa, särskilt när man bara druckit coca-cola hela kvällen.

Hälsa John Blund.

Dagens två händerlser.

Dagens två händelser:

  1. Lillebror får kaffe över sig av mig.
  2. Lillebror får energidricka över sig av mig.

Det var riktigt roligt kan jag lova. Skrattade så jag kiknade båda gångerna.

Synda, skynda.

Nu har ni fått eran fredagsfräckis också. Fy vad jag hinner med mycket. Nu ska jag slänga mig i duschen, hitta några kläder att ha på mig (inte inne i duschen då), packa väskan, sminka mig och sedan ge mig iväg till Therese för att genast sätta sig i hennes bil som skall styras mot Hestra. Ikväll är det grillfest. Jippie.

Hej, hopp, galosch.

Fredagsfräckis Nr 15.



Frun stod och stekte frukostägg åt sin make. Plötsligt kommer maken inrusande i köket.

-Försiktigt, säger han, FÖRSIKTIGT! Använd mer margarin! Du steker för många åt gången. FÖR MÅNGA! Vänd dem! VÄND PÅ DEM NU! Det behövs mer margarin. Åh, herre gud! VAR ska du få plats med MER MARGARIN? Dom kommer att fastna! Försiktigt… Försiktigt! Jag sa FÖRSIKTIGT! Du lyssnar ALDRIG på mig när du lagar mat! Aldrig! Vänd dem! Skynda dej nu! Är du tokig? Har du mist förståndet? Glöm inte att salta dem. Du vet att du alltid glömmer att salta dem. Använd saltet. ANVÄND SALTET! SALTET!!!

Frun stirrar på honom.

- Vad i hela friden är det för fel på dej? Tror du inte jag vet hur man steker ett par ägg?

Maken svarar då lugnt,

- Jag ville bara visa hur det känns när jag kör bil.


Jalla, jalla.

Chopp, chopp, jalla, jalla.

Idag blir en sådan där dag när man ska försöka vara på olika ställen samtidigt för att hinna med allt. Men roliga saker. Jag åker till jobbet strax (sista dagen, inte alls kul i och för sig) och sedan ska det grillas hos Micke. Om jag mot förmodan inte skulle komma iväg från jobbet innan fyra betyder det att jag kommer hem runt halv fem och då har jag en halvtimme på mig att packa inför mamma-trippen, duscha inför kvällen och sminka mig. Hujedamej. Det här måste gå ihop. Det gör det alltid, men det som är spännande att få reda på är hur.

Som sagt: Chopp, chopp, jalla, jalla, nu startar dagen.

Gaaah.

När jag kör hem efter jobbet, genom skogen, tittar jag noga, noga så ett vildsvin inte kommer farande. Är ju alltid kul att komma hem med en hel bil liksom. Och vad kommer framsusande istället för ett vildsvin? Det som absolut inte får hända, det som är typ tusen gånger värre: EN ORM. Gaaah, adrenalinet finns i kroppen min kan jag lova (inte nu längre kanske) och tydligen fungerar ådrorna utmärkt eftersom hela kroppen gick på helvarv.

Det fula i hela den här historien är att Nina sa till mig innan idag när jag inte kom på vad jag skulle blogga om, att ta en promenad. Jag svarade genast med att skriva 'och träffa på en orm? Nej, tack'. Och Nina sa då att man kan ju stöta på dem var som helst, så vi kom fram till att det var lika bra att stanna inne. Nu fick jag lik förbannat skriva av mig om dessa äckliga, slingriga djur. USCH säger jag bara.

(Ibland är det mer effektivt att skriva av sig än att pussla av sig, faktiskt)

Ångest.

Här sitter jag med en kaffekopp i ena handen och den andra handen försöker skriva på tangentbordet. Hjärnan jobbar för fullt för att komma på vad jag ska blogga om idag. Och det går inte framåt. När jag skriver 'jobbar för fullt' - och inte kommer någonstans, så har vi svaret på min hjärnkapacitet. -Jag bjuder på den.

Idag är det min näst sista arbetsdag på avdelningen. Usch, jag har faktiskt lite ångest på grund av det. Jag kommer sakna både personal och patienter. Det är faktiskt en väldigt jobbig period just nu, och därför har jag väl lite svårt att komma på något kul att blogga om. Det händer en massa runt om kring mig och jag hänger själv inte riktigt med längre. En dag i taget är min filosofi just nu. Allt löser sig med tiden.

Prosit slänger in en hälsning.


Pusselterapi.

Idag har jag börjat på mitt tredje pussel. Det är riktigt jäkligt denna gång. Detta kommer antagligen att ta tid. Men, jag har ju all tid i världen. Eller inte. Men skönt att hitta sin egna fungerande terapi.

På fredag blir det grillning. Jag har ju haft problem med mina olika viljor som slitit i mig. Men fredag grillning och lördag mammavård. Och på måndag börjar jag mitt nya jobb. Det ska bli spännande.

Avskyr att välja.

Så, då har jag jobbat färdigt för idag. Det betyder att jag har bara två pass kvar att jobba på psyk innan jag slutar. Ah, suck, jag blir på lite dåligt humör. Det är väl så när man vant sig vid en viss sak.

Nu har jag också ett annat bekymmer. Jag har sådan mamma-abstinens samtidigt som jag blivit bjuden på grillfest med härliga vänner på fredag. Jag tänkte ju åka hem till mamma på fredag. Det finns kanske en möjlighet att jag kan åka till henne på lördag och åka upp på måndag morgon till det nya jobbet, men då känns allt så stressigt. Fast det är nog värt det, två flugor i en smäll liksom. Ah, ambivalens, javisst.

Heja Landstinget.

Kul att åka till doktorn och betala 150:- bara för att höra 'Ta fyra Alvedon om dagen plus några Panodil i två veckor och se ifall muskelknutorna försvinner'. Superkul.

Jobb, jobb, jobb.

God förmiddag.

Ännu en dag med jobb. Tyvärr har jag räknat till att inklusive idag så har jag bara fyra pass kvar på psyk. Jag älskar ju att jobba där, så det känns trist att sluta. Klart att jag är glad för jag har jobb till och med oktober, och ska vara nöjd med det, men hade varit ännu mer nöjd om det skulle varit där jag är nu. Men men, vi får la se var allt leder mig nu. Hade varit roligt ifall Hässleholm hade hört av sig också.

Men nu måste jag göra mig i ordning inför läkarbesöket. Smink ska på och mat ska ner i magen.

Ciao.

Soffsöndag.

Jag hade fantastiskt roligt igår måste jag säga. Jag var lite skeptisk själv eftersom jag inte skulle känna så många där, men det var ju hur trevliga människor som helst. Brännboll, grillning, tipsrunda och kubb sysselsattes vi med och Daniel borde få en eloge för allt han fixade och ordnade. Tyvärr blev det inga bilder eftersom jag naturligtvis glömde kameran hemma. Jag måste skärpa mig med att använda kameran oftare.

Idag är det i och för sig inte lika roligt, men nu har jag lyckats att få i mig lite choklad, så magen har kunnat börja arbeta igen. Underbart. Treo och Marabou, finns ju inget bättre. Sitter i soffan och har gjort hela dagen och kommer förmodligen att fortsätta med detta söndagsnöje. Somnar nog tidigt ikväll eftersom jag sovit tre timmar i natt. Men det är bra, imorgon ska jag till farbror doktor och kolla min rygg, om jag inte glömmer det då.

Lillasysters kille.

God morgon.

Här sitter jag i min lugna ro med kaffe i handen, påse på huvudet och färg i håret. Eller toning är det ju, färg fixar inte mitt hår. Då slits det bara sönder. Dessvärre hittar jag inte mitt löshår. Jag funderade på att ha det ikväll, då vi ska spela brännboll, grilla och dricka öl. Men jag hittar det väl om en stund. Det brukar lösa sig så med bortsprungna ting.

Som sagt blir det brännboll ikväll. Förhoppningsvis blir det bilder till er. Men jag känner inte så många av de som ska komma, bara de jag jobbar med, så frågan är ju om jag vågar ta kort på okända främlingar. Nåja, med lite öl i kroppen ordnar sig allt. Eller?

Nu ska jag strax skölja ur mitt hår och sedan fixa till mig lite, lösa melodikrysset och sedan åker jag iväg till Nina på fika.

Lillasysters kille.

Liten kille blir trött av allt bus.


Fredagsfräckis Nr 14.





Cirkusen hade anlänt till stan för att visa upp sina talanger. I ena uppvisningsnumret har en man en krokodil med enorma käftar med sig in. Mannen drar ned sina byxor och tar fram sin lem.

- Nu, mina damer och herrar, skall jag stoppa in min lem i krokodilens gap. Jag kommer sedan att slå till krokodilen i nacken, så att han med ett hugg stänger sina käftar.

Alla i publiken håller andan och stirrar förväntansfulla. Mannen stoppar in lemmen, och slår till krokodilen i nacken. Krokodilen smäller igen sina käftar med en full kraft. Efter en stund drar mannen ut sin lem och visar publiken att den är absolut oskadd. Publiken applåderar, visslar och tjuter högljutt.

- Är det någon i publiken som vill göra om det här?
En yngre kvinna reser sig upp och säger försynt:
- Ja, om du lovar att inte slå mig så hårt i nacken.

Halvbråkigt.

Dagen började sådär lite småtjabbigt om jag ska vara ärlig. Jag nös exempelvis säkert tio gånger mer efter att jag satt på mascaran än de vanliga tio stycken nysningarna. Så egentligen undrar jag hur mycket mascara som blev kvar på ögonfransarna. Jag orkade inte bry mig klockan fem i morse.

När jag skulle åka till jobbet så var ju mina bilnycklar försvunna. Det hör i och för sig till vanligheten, but still: irriterande. Någon hade tydligen hängt dem i nyckelskåpet, och inte var det jag. Där hänger jag de aldrig.

Efter att ha letat efter nycklarna, och hittat dem, springer jag ut till bilen, rätt in i en spindelväv. Nej, det gjorde inte ont, men jag hade spindelväv över hela mig och kände mig blind på vänster öga.

Efter att ha kört en bit, blir jag attackerad av, säg ett trettiotal, fula kråkor. Trodde hela bilen skulle gå sönder där, men den överlevde attacken.

Efter en ganska händelserik morgon har det inte varit många fler överraskningar idag. Mer än när jag kom hem och höll på att köra på en av kossorna som tydligen tyckte att gräset var grönare på andra sidan staketet. Så den fick jagas in.

Men annars har min dag varit helt normal.

Pussel.

...och äntligen är mitt pussel färdigt. Tusen bitar på tre dagar inklusive heltidsarbete på psyk. Det, ni. Gör om det om ni kan. Bildbevis på händelseförloppet:

Dag 2.

Dag 3.


Turbulenso.

Ah, hela dagen har varit turbulent. Jag vill inte ens gå in på det. Men nu är den tack och lov snart över. Efter att ha varit hemma en timme efter jobbet och diskat och bäddat om sängen har jag, resten av kvällen, lagt pussel. Jag tog en paus när jag duschade dock. Nedan följer en 'fin' bild av mitt pussel. Aningen rörigt, men det går faktiskt framåt. Turbulens i pusslet också kan man ju säga.

 

Lägg inte märke till mina skolböcker som jag pressar ner underlägget med. Men det är ju kul att böckerna även efter skoltiden kommer till användning.


Pensionär vs. Barn.

Vissa anser att jag beter mig som en pensionär, andra anser att jag är barnslig. Så, ska vi försöka reda ut det här mysteriet, vad jag egentligen är?

Pensionärvarningar:
Löser alltid Melodikrysset.
Lägger mig klockan 22.00 varje kväll.
Blir alltid superbakis vad, och hur mycket jag än dricker.
Skulle aldrig orka festa två dagar i streck.
Sitter hellre hemma och kollar på film än festar (oftast).
Allsång på Skansen är ett måste.

Barnsligheten:
Jag tycker Telitubies:arna är underbara.
Älskar Disney-filmer.
Kurragömma är en underbar lek.
Av Zoo, nöjesfält & lekplatser blir jag lyrisk.
Jag skrattar hejdlöst till 'Linus på linjen'.
Älskar att spela the sims 3.

Boka doktor över internet.

Min nya sysselsättning är pussel. Så det är det jag håller på med om dagarna om ni undrar, när jag inte jobbar förstås. Jag har även beställt tid till besiktning av både bilen och mig. Bilen ska kontrolleras i början av september, och jag på måndag. Det är ryggen på mig som ska kollas. Jag gjorde en tidsbokning över internet. Himla smidigt måste jag säga. 'Svar kommer inom tre dagar' - stod det. Jag tror jag fick svar inom tre timmar. Kanon ju.

Nu ska jag göra mig i ordning för jobbet, sen pussla vidare i väntan på att en kollega kommer och hämtar upp mig. Samåkning till jobbet, heja miljön.

Någon hjälper mig med pusslet.

img147 (MMS)

Någon hjälper mig med pusslet.


Vilket ska jag välja?

Jag tänkte lägga pussel. Frågan är ju bara vilket jag ska välja. Ambivalens är min personlighet.


Titta mitt nya nagellack. Snyggt, va? Nu s...

img142 (MMS)

Titta mitt nya nagellack. Snyggt, va? Nu sitter jag i soffan, magen full av lax, rom och räkor. Smaskens. Dessutom kör jag Dexter-maraton. Himla bra serie måste jag säga.


Försovit maj.

Försovit mig. Måste skynda. Sovit som en stock och hade kunnat göra i några timmar till men nu är det jobb som väntar.

Hörs sen.

Jag är inte bitter.

Ibland har jag mina bittra perioder. Under dessa perioder är det svårt att hitta något kul och positivt att skriva. Mycket roligt händer runt omkring mig, och framför allt brukar jag klanta till det ganska bra så att omgivningen får sig ett gott skratt. Och det är ju bra. Men varför kommer jag då inte ihåg de bra sakerna? Så jag kan dela med mig liksom. Mitt fiskpinne-minne antagligen.

Jag drar till jobbet lite senare så vi får se om jag kommer på något vettigt att skriva innan dess. Jag säger om Winnerbäck: Håll ut, håll uuut.

RSS 2.0