Mitt mående, min ensak.

Visst är det trevligt med många läsare. Frågan är ju bara varför jag har läsare. Själv tycker jag att jag är fruktansvärt rolig och kan läsa min egen blogg tusen gånger om. Egoist - javisst! Tydligen håller majoriteten inte med mig. Nej, fler och fler faller in på bloggen så fort jag råkar stava ordet s-i-n-g-e-l på Facebook. Om det nu är så att folk är så himla nyfikna och tror att jag ska skriva hur mitt hjärta blöder, eller någon form av roman-liknande bok om hemliga förhållande med svartsjuka som leder till döden osv osv, så kan ni sluta läsa nu.

Jag tänker inte gå in på mitt mående under denna period. Dels för att inte såra någon och dels för att alla har faktiskt inte med det att göra. Det är bara mina vänner som har tillgång till mitt mående, och så kommer det förbli. Förutom när jag någon gång är utom mig av lycka och framgång, när pengarna strömmar in och jag bor i en sju-miljoners-villa vid havet med sju ungar och lyckligt gift. ska ni får veta hur jag verkligen verkligen mår. Men inte nu. Bara så ni vet liksom.

Blogg.se säger för övrigt att ordet "mående" inte finns - men ni fattar vad jag menar.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0