DammPålle

Det är så skönt att ha telefonen avstängd. Jag känner mig så lättad. Den kommer antagligen vara avstängd ett bra tag till. Underbart är det. Äntligen kan jag få sköta mig själv. Det verkar inte finnas någon som gör sig besväret att trakassera mig på mail. Precis som jag anade.

Men, visst är det så, att alla vet bäst och alla är snabba på att döma. Alla vet hur man ska bete sig, hur man ska reda ut situationer och hur man är en bra människa. Alla vet hur man gör. Skillnaden är bara att alla tycker olika. Jag själv tycker inte att man ska stanna i ett förhållande om det inte finns känslor inblandade. Om man gör det så anser jag att man lever en lögn. Man skadar sig själv genom att inte vara lycklig, och man skadar den andre eftersom den kan få någon mycket bättre och ärligare. -Det är så jag tänker. Genom att tänka så, så smiter man inte från något som är svårt. Nej, man ger sig in i något som är svårt. Man kan tycka om en människa väldigt mycket, utan att vara kär. Det gör ont att behöva såra den människan och man är rädd för att bli ovän med den, eftersom man tycker så mycket om den. Finns det någon som vill såra någon man tycker om? I så fall vill jag kalla denne onormal. I mitt tycke då.

Jag håller på med en ny blogg, ännu en gång. Jag vill börja om på nytt. Helt nytt. Jag ser inte denna blogg som lyckad. Jag ser inte mitt liv som lyckat. Jag ser ingenting för tillfället som lyckat. Men jag ska vända denna trend. Jag börjar med en ny blogg, och mitt nya liv kommer sakta men säkert börja vända. Jag har nått botten, och nu är det bara att klättra uppåt igen.