Ångest.

Här sitter jag med en kaffekopp i ena handen och den andra handen försöker skriva på tangentbordet. Hjärnan jobbar för fullt för att komma på vad jag ska blogga om idag. Och det går inte framåt. När jag skriver 'jobbar för fullt' - och inte kommer någonstans, så har vi svaret på min hjärnkapacitet. -Jag bjuder på den.

Idag är det min näst sista arbetsdag på avdelningen. Usch, jag har faktiskt lite ångest på grund av det. Jag kommer sakna både personal och patienter. Det är faktiskt en väldigt jobbig period just nu, och därför har jag väl lite svårt att komma på något kul att blogga om. Det händer en massa runt om kring mig och jag hänger själv inte riktigt med längre. En dag i taget är min filosofi just nu. Allt löser sig med tiden.

Prosit slänger in en hälsning.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0