Lite om att döma andra.
Med risk att bli tjatig tänker jag än en gång ta upp det här med att döma andra. Vi är ju så himla bra på det i alla situationer. Jag tänkte börja med att lista upp några.
Men det är så himla lätt att döma. Speciellt jag hade tyckt att föraren var en idiot som tvärnitade och sedan blinkade. Vi dömer alla, och vi gör det fort. Vi har alltid val, och ställs alltid inför val. Vi kan välja, det kan vi. Men när det gäller känslor, då kan vi inte det längre. Vi kan välja hur vi ska leva, och vi väljer allt vi gör, men känslorna kommer vi nog aldrig att kunna styra över. Man kan aldrig döma en människa för att hon eller han känner på ett visst vis, eftersom det inte finns någon "regel" på hur man ska känna. Om en och samma händelse upplevs av mig, samtidigt som någon annan får uppleva det exakt samma, kommer vi antagligen att reagera och känna på olika vis. Eftersom vi är olika. Det finns ingen "standard-känsla".
Jag hoppas detta inlägg får er att tänka till lite. Döm mig inte för vilka känslor jag har. Nu när jag fått detta sagt känner jag mig lite starkare. Jag är på bättringsvägen, men mobilen kommer inte igång än. Jag måste landa lite efter helgens bravader, men förhoppningsvis i slutet av veckan så ni vet.
Ta hand om varann.
- Bebisar. Känner ni igen det här: "Oh, no! Hon låter sin bebis ligga på magen när den sover. Det kan ju innebära att den inte får upp huvudet och kvävs". Eller: "Oh, no! Hon låter sin bebis ligga på rygg när den sover. Den kan ju kvävas av sina egna spyor". - Ja, alla har vi åsikter om hur en bebis ska ligga.
- En bil som kör förbi i 160 knop. "Va, är det för jävla idiot? - är första tanken.
- Hur man uppfostrar barn, det har vi alla olika åsikter om.
- Impulsivitet i trafiken. Någon som tvärnitar samtidigt som den slänger ut vänsterblinkersen brukar också orsaka tyckande, tänkande och irritation.
Men det är så himla lätt att döma. Speciellt jag hade tyckt att föraren var en idiot som tvärnitade och sedan blinkade. Vi dömer alla, och vi gör det fort. Vi har alltid val, och ställs alltid inför val. Vi kan välja, det kan vi. Men när det gäller känslor, då kan vi inte det längre. Vi kan välja hur vi ska leva, och vi väljer allt vi gör, men känslorna kommer vi nog aldrig att kunna styra över. Man kan aldrig döma en människa för att hon eller han känner på ett visst vis, eftersom det inte finns någon "regel" på hur man ska känna. Om en och samma händelse upplevs av mig, samtidigt som någon annan får uppleva det exakt samma, kommer vi antagligen att reagera och känna på olika vis. Eftersom vi är olika. Det finns ingen "standard-känsla".
Jag hoppas detta inlägg får er att tänka till lite. Döm mig inte för vilka känslor jag har. Nu när jag fått detta sagt känner jag mig lite starkare. Jag är på bättringsvägen, men mobilen kommer inte igång än. Jag måste landa lite efter helgens bravader, men förhoppningsvis i slutet av veckan så ni vet.
Ta hand om varann.
Kommentarer
Trackback