DammPålle

Varför? Varför, varför, varför? Hur kommer det sig att förtroende alltid bryts på något vis? Varför bryter man ett förtroende? Vill man inte vara en bra vän? -Varför är man då 'vän' med den andre? Hur kommer det sig att privata saker aldrig får förbli privata? Att anförtro sig till någon är svårt för mig, och när någon bryter detta blir jag väldigt djupt sårad och ledsen. Det tar lång tid för mig innan jag vågar anförtro mig åt någon. Men okej, jag är tjugofyra år och först nu har jag förstått att ordet 'privat' bara finns i ordlistan, i verkligheten existerar det inte. Jag mår bra av att kunna prata av mig i förtroende, men jag får nog sluta med att må bra på det sättet eftersom det privata aldrig stannar där. Varför är det så kul att involvera sig själv i andras liv och besvär? Har man inga själv, eller har man för många själv eller är det bara roligt att såra andra? Eller, kan det vara så att jag själv väljer fel vänner?

Jag har fått nog. Mitt förtroende kommer bli ännu svårare att få, från och med nu. Att bli sårad av en vän man litar på gör att jag aldrig kommer våga öppna mig för någon. Tack för detta. Verkligen detta jag behövde just nu.