DammPålle

Äntligen hemma efter en dag på psyket. Som vanligt, där jag jobbar. Missförstånd sker lätt (särskilt när det gäller mig) därför är jag noga med tydligheten. För att inte tala om alla missförstånd som uppkommer i en bloggvärld. Vad man än skriver missförstås det alltid av någon. Ironi passar tydligen inte alla.

Jag trodde vi skulle hämta vårt tält idag, men det hade svärfar redan gjort. Kanon ju, då får jag mer tid över till att svara på era kommentarer. Jag är ganska seg av mig, ungefär som ett tuggummi. Och på tal om tuggummi så råkade jag svälja mitt innan idag.

Kollega: Vad är det?
Jag (med en outgrundlig min): Mitt tuggummi...
Kollega: ?
Jag: Det bara försvann. Det sitter här i strupen. Jag känner det.
Kollega: Svalde du det?
Jag: Ja, det bara åkte ner.
Kollega: Du är ju som ett barn!

Schysst. Inte kunde väl jag hjälpa att det halkade ner i halsen på mig. Det bara blev så. Nu oroar jag mig för att jag ska få ont i magen. Men inte än i alla fall. Kanske kan jag ta kål på den myten i så fall. Heja mig.